Under många år så har vi levt i en situation där inflationen i princip har varit obefintlig. Centralbankerna har låtit räntan ligga på minus just för att faktiskt uppnå en liten inflation i ekonomin. För en generation unga vuxna så har man knappt kanske förstått vad inflation är eller vad faran är med detta fenomen.

Vad är inflation

Inflation är ett fenomen som gör att våra pengar blir mindre värda i termer av absolut köpkraft. Om vi har våra pengar på ett sparkonto med liten eller obefintliga ränta så kan problem uppstå. Våra pengar är förvisso skyddade på våra bankkonton med hjälp av insättningsgaranti med mera. Men vad många kanske inte tänker på är att pengarnas värde minskar kraftigt vid hög inflation. Så länge inte bankkontot har en hög ränta som är på motsvarande nivå som den höga inflationen så minskar pengarna i värde. Detta innebär att vi får mindre för pengarna när vi väl ska omsätta den genom att köpa saker. Om vi exempelvis satt undan hundra tusen kronor på ett bankkonto vid en tid då en riktigt bra begagnad bil kostar just hundratusen så kan verkligheten bli en annan om några år med hög inflation. Säg att du några år senare vill använda dina pengar för att köpa en bil. Kruxet är då att en bra begagnad bil plötsligt kanske kostar hundratjugo tusen kronor. Med pengarna på ett dåligt sparkonto så har räntan inte gjort att ditt bankkonto vuxit nämnvärt. Inflationen gör nu att du helt enkelt inte har råd att köpa den bil du vill ha.

Inflationen borde väl enkelt gå att stoppa med höjda räntor, eller?

Det finns mycket ekonomisk teori om hur man ska motverka inflationen. På riksbankerna finns mängder av tjänstemän med ekonomisk utbildning. Tack vare att kunskaperna är så goda så borde det vara en enkel match att stoppa inflationen, eller?

Tyvärr finns det en mängd faktorer som gör att inflationsbekämpningen inte alltid går så effektivt som den borde vara i teorin. Nedan tar jag upp några koncept som skulle kunna försvåra för bekämpningen av den nu rådande inflationen.

Förväntningar om inflation

Tyvärr kan förväntningar om kommande inflation förstärka inflationen. När det börjar talas om inflation i ekonomin så blir den nästan en självuppfyllande profetia. Om människor vet att deras pengar kommer bli mindre värda så vill de kompenseras för detta. Säg att priserna på vanliga varor stiger kraftigt. Om vanliga människor upplever att de det behöver köpa ökar i pris så behöver man antingen dra ner på utgifterna eller öka inkomsterna. Vid högre inflation ökar trycket på att lönerna måste höjas. Eftersom större löneökningar krävs för att folk inte ska få minskad köpkraft så är det naturligt att just detta krävs i avtalsrörelserna. Problemet är då bara att inflationen biter sig fast i ekonomin.

Om lönerna ökar i rask takt för att att kompensera för inflationen så hålls efterfrågan på en fortsatt hög nivå. Eftersom folk får höjda löner så kan de fortsätta att konsumera som innan trots att priserna höjts kraftigt. Om inte utbudet kan ökas kraftigt så kommer priserna fortsatt bli tvungna att höjas för att då det helt enkelt inte finns tillräckligt med varor eller tjänster för att möta efterfrågan.

Politiska skäl

Tyvärr finns många exempel på där politiken försvårar riksbankernas möjligheter att driva en självständig penningpolitik. Om riksbanken inte har högt förtroende i samhället för att bekämpa inflationen så finns risken att inflationen tar fart på ett sätt som blir svårt att stoppa.

Risken finns alltid att politiker som vill hålla sig kvar vid makten tar beslut som kanske är populära, men mindre bra för inflationsbekämpningen. För att få bukt med inflationen krävs beslut som inte alltid är så populära, åtminstone inte på kort sikt. Effektiv inflationsbekämpning innebär alltid någon form av åtstramning. Eftersom efterfrågan är lite för hög i förhållande till utbudet vid inflation som måste efterfrågan minskas. Att minska vanlig människors köpkraft är självklart något som måste göras med försiktighet. För att bekämpa inflation krävs att man har befolkningens stöd över tid. Missnöje kan föda populism som riskerar att vara kontraproduktiv i arbetet med att hålla inflationen nere.

Oväntade kriser

Corona

Just i dagens läge så är troligen ett antal oförutsägbara kriser orsaken till att vi just nu upplever den högsta inflationen på årtionden. Först kom corona. Samhällen stängde ner och ekonomier tvärnitade, av förklarliga skäl. Politikerna kände sig, helt riktigt, tvungna att agera. För att hålla ekonomin under armen under dessa svåra pandemiår så har man tvingats pumpa in miljarder i statligt stöd i ekonomin. Dessa stöd har förvisso räddat många företag och även privatpersoner under denna period. Problemet är dock att dessa stimulanser kanske skulle avslutats lite tidigare. När vi nu gått in i en situation där ekonomierna öppnats upp samtidigt som det finns ett stort uppdämt behov av att konsumera så kan problem uppstå. Eftersom många stimulanser legat kvar länge så finns på många håll gott om kapital till att konsumera och att investera. Eftersom produktion legat nere på många området så finns helt enkelt inte tillräckligt med varor och tjänster för att möta den höga efterfrågan.

Kriget

Som lök på laxen så har även kriget i Ukraina bidragit till att inflationen nu skenar okontrollerat. Eftersom genomförda sanktioner gör att priser på drivmedel gått upp så blir det mesta dyrare. De allra flesta varor vi konsumerar är kraftigt beroende av transporter. Eftersom de dyra drivmedelspriserna gör att transporterna nu blir kraftfullt mycket dyrare så måste kostnaden tas ut någonstans. Resultatet blir att en prisökning måste tas ut mot slutkonsument.

Källor

https://www.riksbank.se/sv/penningpolitik/inflationsmalet/vad-ar-inflation/

https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/samhallets-ekonomi/inflation/